Frankrike - Montpellier
29 October, 2024
Bröllopsresan går sjävklart till Frankrike. Från flygplatsen i Montpellier tar vi en taxi till vårt drömmiga hotell. Vi har höga förväntningar, för på på bilderna är det som en dröm. Vi vet ju att det inte behöver betyda att det är så, men Hotel du Palais är en dröm! Det är ett litet franskt hotell i de gamla delarna av Montpellier och hotellet har också en liten salon de thé. Här slår sig folk ner och sitter och läser en tidning i solen under platanträden. Frukosten här, Le petit déjeuner gourmand, är den godaste vi har ätit!
Det är skönt väder. Vi hade räknat med varmare väder än hemma, men ändå en kylig höst, kanske till och med regn. Det vi får är istället 21 grader och sol och jeansen känns plötsligt väldigt varma. Vi får vårt rum, ställer oss på den lilla balkongen och blickar ut över gränderna, byter om och ger oss ut för att se vad som väntar runt hörnet. Vi blir helt förälskade i Montpellier på en gång! Vilken stad! Vi slås av tystnaden. Vi slås av att det är små restauranger överallt, under varje litet träd, i gluggar i fasaderna och går man 50 meter till så öppnar sig ett litet torg, som en sol som spricker igenom molnen. På byggnader hänger rosa paraplyer för att uppmärksamma bröstcancer. "Rose octobre" får vi enbart se lite av. Hela den stora paradgatan genom staden har haft rosa paraplyer hängande ovanför under hela oktober månad. När vi kommer har paraplyerna bytts ut mot julskyltning, något som blir en krock mot den klarblå himlen och den varma solen.
En triumfbåge är entrén till staden och där finns också ett mäktigt kors med Jesus som tornar upp sig mot himlen. Vi har aldrig sett något liknande förut, för det här är gigantiskt. Människor promenerar i den stora parken Place du Peyrou där Ludvig den XIV möter upp på sin häst. Här har man utsikt över akvedukter och takåsar med bergen i bakgrunden och i träden hörs papegojor. Här står en kvinna och spelar fiol och bredvid henne en man med dragspel. De svettas för här är det varmt, men de njuter av tonerna och alla som går förbi gör detsamma. Vi känner oss som Amelie från Montmatre och upplever hur vi börjar älska den här staden. Nedanför finns ännu en park, Jardin des plantes, där citronerna lyser gula, bananplantorna doftar och cypresserna bildar en lång allé. Den botaniska trädgården tillhör Montpelliers universitet och statyer och grindar vittnar om forna tider. Ett träd här är 400 år gammalt. I stammen finns små håligheter där människor har lagt små lappar. Trädet tar emot önskningar och böner och är ett slags önsketräd.
I de äldsta kvarteren finns många små butiker, restauranger och caféer. Vi tyckte mycket om Place sainte-Anne alldeles intill kyrkan. Där fanns ett mysigt torg. Vi var i Montpellier i två dagar, vilket var alldeles för kort tid så klart. Vi kommer att återvända hit snart igen!
Det är skönt väder. Vi hade räknat med varmare väder än hemma, men ändå en kylig höst, kanske till och med regn. Det vi får är istället 21 grader och sol och jeansen känns plötsligt väldigt varma. Vi får vårt rum, ställer oss på den lilla balkongen och blickar ut över gränderna, byter om och ger oss ut för att se vad som väntar runt hörnet. Vi blir helt förälskade i Montpellier på en gång! Vilken stad! Vi slås av tystnaden. Vi slås av att det är små restauranger överallt, under varje litet träd, i gluggar i fasaderna och går man 50 meter till så öppnar sig ett litet torg, som en sol som spricker igenom molnen. På byggnader hänger rosa paraplyer för att uppmärksamma bröstcancer. "Rose octobre" får vi enbart se lite av. Hela den stora paradgatan genom staden har haft rosa paraplyer hängande ovanför under hela oktober månad. När vi kommer har paraplyerna bytts ut mot julskyltning, något som blir en krock mot den klarblå himlen och den varma solen.
En triumfbåge är entrén till staden och där finns också ett mäktigt kors med Jesus som tornar upp sig mot himlen. Vi har aldrig sett något liknande förut, för det här är gigantiskt. Människor promenerar i den stora parken Place du Peyrou där Ludvig den XIV möter upp på sin häst. Här har man utsikt över akvedukter och takåsar med bergen i bakgrunden och i träden hörs papegojor. Här står en kvinna och spelar fiol och bredvid henne en man med dragspel. De svettas för här är det varmt, men de njuter av tonerna och alla som går förbi gör detsamma. Vi känner oss som Amelie från Montmatre och upplever hur vi börjar älska den här staden. Nedanför finns ännu en park, Jardin des plantes, där citronerna lyser gula, bananplantorna doftar och cypresserna bildar en lång allé. Den botaniska trädgården tillhör Montpelliers universitet och statyer och grindar vittnar om forna tider. Ett träd här är 400 år gammalt. I stammen finns små håligheter där människor har lagt små lappar. Trädet tar emot önskningar och böner och är ett slags önsketräd.
I de äldsta kvarteren finns många små butiker, restauranger och caféer. Vi tyckte mycket om Place sainte-Anne alldeles intill kyrkan. Där fanns ett mysigt torg. Vi var i Montpellier i två dagar, vilket var alldeles för kort tid så klart. Vi kommer att återvända hit snart igen!
